ibland står hundarna sida vid sida. stilla en stund. trots övrigt stök finns det en sådan ro i sådana stunder.
rogivande och värmande och stärkande för våra relationsband är de stunder då hundarna kommer förbi för att trycka sin nos mot min hand. jag brukar nypa dom lite lätt i nosen. vi ser varandra i ögonen. känns som om dom bekräftar att min närvaro har betydelse för dom.
och jag får tillfälle att visa dom att jag håller av dom också
sen fortsätter vi vår vandring
tillsammans
