NYÅRSLÖFTEN

nu är det dax att fila på nyårslöftena. blir nog många-jag ska träna mer löften runt om i landet. kanske äta nyttigare också. men innan är det nyårsafton och då snålas det väl sällan på mat och dryck

vi kör knytkalas med vänner.

efter en vecka i hemavan allena och med lite snö är vi nu hemma igen.

idag har det varit få här på dagis. ari hera  och klimpen. vi funderar på att ta med skidorna ut imorgon på promenaden då vi blir samma trupp. någon hade kört upp spår längs tavelsjöleden. det tackar vi för

min jonatan har blivit smått vallatokig nu men jag tänkte klara mig med tejp under skidorna. det är lite latmansgrej kanske men också nåt som passar den som knappt nåt kan.

jag hoppas alla ni har haft en trevlig jul och får ett fint nytt år. vi lär ju synas en hel del under det kommande året vilket glädjer mig.

SÅ GOTT NYTT ÅR! 

att det blir ett bra år är mycket upp till en själv

GE OSS SNÖ! EN VIT JUL! KALL OCH REN LUFT ATT ANDAS!

DET HÄR MED GROPAR

det slutar med att rufus gräver intensivt efter nåt intressant. han vet  inte riktigt vad men..

nyss var det ju så att fler än en hade på känn att det fanns nåt här...
eller var det inte så  att hera var först dit ändå. hennes intensiva grävande lockade till sig en ung spoling som föll för allt lurendrejeri och en äldre räv som efter en stund (med sin erfarenhet) insåg att det var hera som kört en rövare för nöjes skull

IBLAND KAN ALL UPPMÄRKSAMHET BLI LITE VÄL MYCKE...

VART ÄR BEA?

vissa tycker ibland att promenaden inte är nog lång....

BYGGA RELATIONER GENOM LEK

vissa hänger oftare tätare ihop än andra. de yngsta fartigaste flickorna leker med de lite mognare tjejerna. ibland kan leken kännas väl så burdus men ingen kommer och söker skydd baki kjoltyget mitt. vänskapen byggs upp och genomgår faser. 

den lugna sköna vilan tillsammans gör sitt för att känslan som grupp befäst.

PRINCE

vädret är ju lite hur som helst. varmt. kallt. blöt. snö. halt. 

de dagar snön är av den klibbiga sorten har vi två kämpar med oss. prince och harry. dom blir som små snögubbar innan promenaden är slut. 

men dom kämpar på. utan att tappa humöret

BEA

HERA SLUTAR 1 MARS

här ser ni en tjej med krut i. tyvärr ska hera sluta för matte flyttar till storstan. hera försökte som liten gräva sig in i foderrummet genom garderobsväggen. ingen som sätter sig och gråter direkt utan tar problemen i egna händer kan man väl säga. 

hera skäller tillbaka om man skäller på henne. hon hoppar upp och ner och föröker verkligen få igång storbråk och tycker allt är förträffligt roligt. det blir mindre kul då man nonchalerar henne....

hera kan luras genom att gräva intensivt i backen för att någon ung spoling ska lämna sitt byte för att kolla vad hera hittat. lurad!

hera är hungrig. och kan om det är så att godis bjuds för att man ska hoppa in i bilen i sin iver hoppa ur och in några gånger för att verkligen få så mycket som möjligt. 

hera snarkar.

hera vet att hon inte får pussas men kan ibland sno åt sig en smällkyss för att säga hej på riktigt. inte alltid kul för den glasögonprydde. 

heras föredrar äldre män. hennes  intensiva pussande kan ibland få ari till att höja stämman. 

ATT VÄGA FÖR OCH EMOT OCH VÅGA KÄNSLAN VÄGA TUNGT

jag har fått erbjudande om en lokal av bostaden. en källarlokal på tunnelbacken. finns många plus med det. liten hyra. bra läge för många. möjlighet att utvidga. kanske hitta ytterligare någon som vill  jobba på dogis och som jag vill jobba med. 

en till att jobba med skulle innebära kortare arbetsdagar och större möjligheter till ledighet.

samtidigt finns oron då lokalen ligger i ett hyreshus. risken att någon stör sig på skall eller dylikt.

nu är ju hundarna era som jag har glädjen att sköta om mycket duktiga på att vara tysta. men vad säger att nykomlingar sköter sig lika fint?

sen är det det där med storskaligheten som inte riktigt tilltalar mig. det lilla familjära känns mysigare. som vi har det nu. 

så hus. vi har tittat på hus. 

helt klart ett dyrare alternativ.

på beghem just tycks husen lite onödigt dyra. men på mariehem kanske vi funnit det vi söker.

ett hus som rymmer både dagis och vår familj. att köpa hus är ett stort steg. en investering för framtiden. för oss känns det rätt. vi tror på oss och jag ser mig själv ha dogis tills det är dax för pension. (och kanske lite till....) 

jag gillar att få öppna i morgonrocken på morgonen. att fika frukost i sällskap med familjen. 

hundarna kan rutinerna och vilar slöt tills det blir dax att packa sig in i bussen. 

mina arbetsdagar är kanske långa från 6-18 men känns inte lika långa då de fylls av sånt som jag vill hinna under dagen. jag hinner vara ute. träna. umgås med min familj. hundarna är med i allt och jag tycker upplägget resulterar i en lycklig dogismatte och glada harmoniska hundar. 

det känns som ett vinnande koncept. 

hoppas alla kunder håller med!

nu kanske jag i fortsättningen får öppna dörren till mitt egna hus och hälsa er välkommen på en annan adress. för vissa blir det närmre för andra lite extra bit att färdas. jag hoppas självklart att dom som får lite längre tycker det är värt det. jag ser ju helst att ingen slutar. att alla mina vänner blir kvar. jag vill ha med dom på många sköna utflykter och upptäcka nya platser med dom.